0

Vår allra första ponny

Tjejernas ponnyliv började faktiskt genom att de gick på Umåkers Travskola.
Eller det var egentligen Nora som gärna ville gå där (minns inte riktigt varför) i deras knatteverksamhet vintern 2004/2005 och när Ida fick höra det ville hon också gå, fastän hon var alldeles för liten.
 
På den tiden fanns det inget ridlekis i Umeå, så travskolan var ett superbra alternativ och tjejerna fick borsta, sela på och köra de små ponnyerna, självklart med hjälp. Ponnyerna var snälla och pyttesmå shettisar, vilket passade jättebra i verksamheten. 
 
I samma veva så tränade vi hundar i Nordmalings ridhus och varje gång vi var där ville tjejera gå och titta på den lilla söta shettisen Ariel som stod i sin hage där. Världens sötaste lilla rödskäck som nog blev tjejernas första stora kärlek! 
 
Nånstans här föddes tanken om egen shettis och det dröjde inte länge innan vi började leta lite lagom och på Noras födelsedag kom shettisen Skrutten hem till oss. Supersöt och tjejerna var jättenöjda! 
 
Tyvärr gjorde vi ju alla fel man någonsin kunde göra då vi köpte Skrutten. Vi tittade bara på honom i en hage, vi hade ingen aning om hur han var att hantera eller rida, vi köpte han bara för att han var söt helt enkelt. Vi gjorde verkligen allt fel och självklart straffade det sig. 
 
För lika söt som Skrutten var, lika odräglig var han. Han var duktig bakom vagn och min lillasyster körde honom en hel del men i ridningen var han allt annat än kul och bockade av ryttarna så att tjejerna inte vågade rida honom längre. En ganska typisk shettis alltså... 
 
Skrutten var inte heller så hundsäker visade det sig, utan råkade nån hund komma in i hans hage så gjorde han allt för att sparka dem, något som inte riktigt var kompatibelt med alla de hundar vi hade då.. 
 
Så nej, Skrutten blev inte långvarig hos oss, jag tror att han max var kvar ett halvår och sedan dröjde det nog ett par år innan Nora tjatade om att få börja rida igen. Och det fick hon göra, men på ridskola och ett halvår senare började även Ida där.
 
Och sedan dröjde det inte länge innan vår nästa ponny flyttade in, Grållan, men då var vi betydligt bättre förberedda och det köpet blev klart mycket bättre än då vi köpte Skrutten, även om jag kanske skulle köpt en helt annan ponny som förstaponny om jag fått göra om resan idag! Men så är det ju här i livet, man lär så länge man lever och misstag gör vi alla. Det viktigaste är ju att man lär sig av dem!