1

En paus

Som många av er säkert redan har reagerat på så nämns Ida mer frekvent i bloggen just nu än Nora och jag tror att många runt om oss också räknat ut varför. De som frågat har också självklart också fått ett ärligt svar.
 
Efter jul hade vi en familjediskussion, en sådan som vi har ibland då vi föräldrar känner att det är något som inte funkar. Vi upplevde att det slarvades lite kring hästarna och ridningen och då vi konfronterade dem berättade Nora att hon inte visste om hon ville fortsätta med ridningen eller inte.
 
Nora har ju ridit nästan hela sitt liv och haft egna hästar halva livet och hon ville helt enkelt känna på hur livet för vanliga tonåringar var. Men att sluta helt och sälja ponnyerna ville hon inte utan hon bestämde sig helt enkelt för att ta en paus. På hur lång tid vet hon inte men än så länge pågår pausen. 
 
Jag och Mathias är självklart helt ok med detta och jag har haft det på känn under hösten. Det var svårt för Nora att hitta nya mål efter starten på SM i somras då hon nådde de mål hon haft uppsatta för sig och Smoky. Hon kände samtidigt också att hon misslyckades i A-finalen eftersom hon inte tog sig runt, något som vi absolut inte håller med om eftersom det var en bedrift att hon ens tog sig så långt på sitt första SM och dessutom med en väldigt dålig uppladdning eftersom Smoky sträckte sig strax före. Men även om vi, och alla runt om henne tycker att hon var superduktig så känner hon sig inte nöjd med resultatet och fokuserar på det som gick dåligt istället för på allt som gick bra.

För fjolåret var helt otroligt bra resultatmässigt. Brons på Lag-SM, 6a i inverkans SM, 18e plats på utomhus SM med nollrunda i omgång 2, vinst i deltävling i Folksam Ponny Cup, flertal vinster i MSVB, debut i MSVA med 4 fel, bästa D-ponny i Västerbotten, ja listan över alla otroliga resultat de gjorde tillsammans 2016 kan göras lång och tyder på allt annat än ett misslyckande! Men är man tävlingsmänniska så är man...  
 
Tjejerna måste självklart själva bestämma om de vill hålla på med hästar eller inte och även på vilken nivå. Det är ok att sluta, det är ok att ändra inriktning och det är också ok att sedan ändra sig tillbaka. Det måste finnas utrymme för det, man måste få känna att man kan testa ett annat liv om man vill det. För man ska hålla på med hästar och ridning för att det är kul, inte för att man måste. 
 
Och självklart är det inte kul alla dagar. När det är kolsvart ute, minus 20 grader, blankis på ridbanan och kompisarna gör andra roliga saker, ja då är det lätt att känna att det vore bättre utan hästar. Det är ok att känna så utan att vilja sluta och jag tror inte att det finns någon ryttare som tycker att det är rosa moln och underbart varje dag, men om det alltid känns jobbigare än vad det ger, då är det dax att stanna upp och fundera lite och kanske ta en paus.
 
Nu är ridning på elitnivå en svår idrott att pausa. Man kan inte ställa hästen i stallet ett halvår och låta den stå där själv och man kan inte heller tvärsluta eftersom det är livande djur man ska ta hand om. Så på så sätt blir det svårt.
 
Nora hade ju innan pausen en ponny, Smoky, och red även Hasse till försäljning. Smoky är ju som ni vet alldeles för bra för att sälja och den tanken har heller aldrig funnits hos oss. Så istället så rider och tävlar Ida honom. Och bestämmer sig Nora för att sluta eller ta en längre paus så fortsätter Ida bara rida honom och så får vi se om vi säljer någon av de andra istället. För att hålla igång 4 ponnyer är ganska tufft, speciellt som 3 av dem ska gå höga klasser i år.  

Dessutom har vi just nu 5 ponnyer i stallet och det är därför vi valt att låta Torkel vila längre än tänkt efter sin lilla hälta,för att hålla 5 ponnyer i gång går bara inte när underlaget är som det är. Det är också därför vi är lite stressade att sälja Hasse och därför han ligger ute för ett bra pris, för vi hinner inte riktigt med.
 
Men självklart är det jättetråkigt och väldigt sorgligt att Nora valt att pausa ridningen. Nora är superduktig och hon och Smoky hade verkligen kunnat komma hur långt som helst i år. Men framförallt är det tråkigt eftersom vi är så bortskämda med att alltid göra saker tillsammans hela familjen, och nu är det plöstligt inte längre självklart att det alltid kommer att vara så....Så jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas att hon hittar tillbaka till sporten och hästarna igen. Men det viktigaste i sådant fall är att hon gör det för att det är roligt och för att hon själv vill, inte för någon annan anledning!