Ännu en helg, ännu en träning

I fredgas var det Micke-träning på en lite väl laddad Trixie. Hon hade behövt gå i ridhus dagarna före träning för att verkligen ridas genom, men den här veckan blev det bara ridning på ridbanan. Så hon var lite väl laddad och då blir hon mötesskygg och då blir Ida stressad och då blir Trixie mer hyper. Så det blev lite tokigt eftersom ridhuset var lätt överfullt under uppvärmningen, det var några hästar med på träningen som även de var lite hoppitossiga. Så nej, det blev ingen toppenträning för dem. 
 
Eller träningen i sig var superbra och gav mjölksyra som hette duga skulle jag tro och den var verkligen bra och Trixie hoppade superfint, specieltt i slutet. Hon har så otroligt fin teknik och hoppar så himla enkelt, så även om hon kommer fel så seglar hon över med god marginal. Ibland alldeles för god ;) .  
 
På lördagen var det mer banhoppning och  då var hon betydligt lugnare och mer genomriden och hon hoppade superfint! 
 
Ibland kommer de lite väl nära, men det är bara en träningssak och det blir bättre och bättre ju mer de lär känna varandra.  Sen håller vi fortfarande oss till planen och hoppar runt metern tills det riktigt sitter, för höjden kommer absolut inte bli något problem för det här ekipaget! 
 
Eller som Micke sa i helgen, den hästen har verkligen allt, teknik, huvud, inställning, försiktighet och kapacitet! Och dessutom är hon snygg ;) ! 
 
 

Gott nytt år!

Vips så var det nytt år igen och vi ska lära oss att skriva 2018 istället för 2017, hur det nu ska gå.. Brukar ta ett tag innan man vant sig och skriver rätt varje gång.
 
Nyårets firades in på ett lugnt sätt hemma i vanlig ordning. Tjejerna tvingade oss att byta ut hemmakläder mot finare outfit, men i övrigt så var det som en vanlig nyårsafton och vi åt gott och spelade spel och hade trevligt! 
Inget av djuren brydde sig om de smällar som hördes runt tolvslaget och utöver klockan 12 måste jag säga att jag inte hörde en enda smäll. Snyggt jobbat i byarna runt om oss! 
Däremot så fick hästarna vila och gå in tidigt för säkerhets skull. Man läser alltför många historier om hästar som blivit skrämda och stuckit i panik och det vill jag absolut inte behöva uppleva! Så innan det blev mörkt fickde komma in, för jag tänker att risken för raketer är större då. Vem vill skjuta iväg rakteter då det är ljust liksom.. 
 
 
Fredag- lördag var det Stöcke-Clinic med träning för Micke. En del kanske tycker att det är tråkigt att vi inte anlitar en annan tränare för sådana tillfällen, men jag är av det tycket att jag inte gillar att testa runt. Det har gjort att tjejerna bara tränat för en handfull tränare genom åren och det upplägget har skapat trygghet. Ska man träna för nån annan en enda gång så ger det sällan speciellt mycket, speciellt om ryttaren är ung och orutinerad. Anser att det snarare kan skada än hjälpa eftersom det kan skapa förvirring hos både ryttare och häst. 

Som exempel så tränade Nora vid ett tillfälle för en duktig och känd tränare på en Clinic här uppe för några år sedan, eller det var snarare två tränare som höll i clinicen. De ena stod mest oengagerat med sin telefon hela träningen och den som höll i träningen tränade på ett helt annat sätt än vad Nora och ponnyn var vana vid vilket tyvärr skapade förvirring vilket ledde till att ponnyn började stoppa. 
 
Men självklart är det enklare ju äldre och mer rutinerad man blir. En av de bästa träningarna som vi varit på och som framförallt gav Ida mycket var breddträningen på Näset i fjol för Fredrik Spetz. Honom kan vi gärna tänka oss att träna för igen! 
 
Men som sagt, i helgen var det som tur var Micke som stod för träningarna vilket är superbra! Frekvensen av Micke-träningar är högre vintertid vilket verkligen passar oss bra! 
 
På fredagen var det en svår kontrollbana som stod på schemat. Trixie var taggad till tårna och då blev Ida lite stressad så bitvis blev det lite vingligt. Men samtidigt var de bra sprången betydligt fler än de sämre, och det är ju det man får fokusera på. ida fick också otroligt mycket beröm för att hon börjat träna dressyr och att de gjort stora framsteg sedan förra träningen. 
 
Men på vägen hem diskuterade vi varför det blivit vingligt och vad Ida skulle tänka på så på lördagen gjorde hon precis det och dessutom hade hon bytt bett på uppmaning av Micke och oj så mycket bättre det blev! På uppvärmningen skuttade de enkelt över ett räcke på 1,30 (de har aldrig hoppat något över 1,10 innan ) och banan blev mycket jämnare och de fick till många helt fantastiska språng!
 
Trixie besitter ju en enorm kapacitet och är dessutom väldigt "fashig" och absolut inte den lättaste hästen. Man måste vara väldigt nogrann och rida bra och visa vägen eftersom hon är känslig för hjälperna. Å andra sidan har vi ju köpt henne för framtiden och Ida lär sig massor av att rida henne! Och det kommer att bli fantastiskt för hon är en helt fantastisk häst! 
 
 
Utöver det så har Trixie blivit skodd och den här gången verkar det inte inneburit någon ömhet eller värme efter så vi har nog hittat "tricket" hur hon ska skos dvs inga sömmar längst fram i tån.Skönt!! 
 
Och det är galet mycket snö ute! Ida red bägge på ridbanan igår och det blev kortare pass eftersom de fick plumsa fram. Så nu måste vi snart låta skotta den! Vi åker så pass mycket till Peka och rider nu, men ändå är det bra att ha ridbanan att rida på ett par gånger i veckan, och ännu bättre vore det om den hade lite mindre snö så att det gick att jobba bommar där. 
 
 
I veckan ska Smoky få börja galoppera igen är tanken. Han har skrittat tre veckor och travat tre veckor och innan det vilat 8 veckor, här går vi försiktigt fram! man kan tro att han haft minst en senskada och inte en halvgradig hälta pga kotledsinflammation........Men bättre att ta det lugnt och verkligen vila ut alla småskador ordentligt för att de inte ska återkomma. Men tanken är att han ska galoppera och börja smått hoppa i januari och sedan börja träna mer ordentligt i februari för att vara igång till våren. 
 
Har knappt tittat på tävlingsterminen för i år, kanske dax att ta sig i kragen och börja göra det! Som vanligt ligger väl alla nationella tävlingar på våren så det gäller att ha koll, annars står man snart där och undrar var tävlingsåret tog vägen ;) . Har visserligen inte ens löst licenserna för i år än... 

Check på första dressyrträningen!

Hur det än är, det finns inga genvägar till att bli en bättre ryttare, utan man måste träna, träna och träna och sedan träna ännu mer. Och då man tror att man är fullärd, ja då är det bara en bekräftelse på att man inte kan ett enda jota, för man blir aldrig fullärd i den här sporten! 
 
En häst är ett ganska känsligt djur och dessutom sitter vi på dem och lägger vår tyngd på dem . Då säger det sig helt klart självt att hästen måste jobba i balans och få upp sin rygg för att jobba korrekt. En häst som ständigt går i fel form får självklart snabbare skador än en häst som är korrekt musklad och går i balans. 
 
Sen spelar det ingen roll hur mycket man än sitter och tragglar själv, man behöver någon som står på backen och ser det hela utifrån, annars lägge rman sig snabbt till med dumheter och börjar lätt slarva. 
 
Jag är ju absolut ingen tränare och jag har inte kunskap att lära ut, men ändå så märker man skillnad på Idas ridning om hon ridit mycket eller lite för mig en period. Nu rider hon ju mer för mig eftersom Trixie är ny, och detta är självklart bra. Men jag är som sagt ingen tränare, jag kan säkert också säga helt fel saker ibland, så Ida måste också rida för någon annan. 
 
I hoppningen har vi Sussi och Micke och ibland också Mona som hjälper Ida att utvecklas som ryttare. Men för att få ordning på markarbetet kände vi att det var dax att ta hjälp utifrån igen för att utveckla Trixie och Ida vidare tillsammans och självklart också för att undvika skador. Att tro att Ida pga detta kommer att tävla dressyr är självklart lite knasigt, men allt handlar inte om att tävla. Det här handlar om utveckling!
 
Vi har provat ett par dressyrtränare innan och både Ida och Nora älskade att träna för Emily (Töyrä) men hon håller inte längre träningar så nu har det blivit ett par år utan detta. Men med ny häst i stallet och med uppmuntran och uppfodran från Micke så tog vi itu med detta och bokade träning för Lena Unneby. 
 
Så igår var det första tillfället. Ida kunde första i lugn och ro rida fram samtidigt som ekipaget före tränade, så att Trixie fick komma ner på jorden lite, vilket var toppen! 
 
Lena börade att fråga Ida lite om henne och om hästen, problem och mål och så och sedan jobbade de direkt ut efter det. Mycket att få Trixie stadigare, att jobba mer med sina bakben och att vänta på Ida och själv börja jobba. Att Ida inte skulle behöva sitta och bromsa, utan att rida framåt och samtidigt fånga upp och rida mot yttertygeln. 
 
Och wow så duktiga de var, både Ida och Trixie! Ida red mycket mer noga och med bättre sits än hon brukar och jobbade med skänkeln intill och då hon gjorde rätt så gjorde Trixie också rätt! Superbra!
 
Ida gillade verkligen Lenas sätt att träna, med lugn, nogrannhet och tydlighet samtidigt konstant feedback. Toppenbra!
 
Så nu hoppas vi att det blir fler träningar snart!! 
Lite prat före träningen