Stora barn!

Alltså, jag tycker att det var nyss som man alltid behövde vara med då tjejerna red sina ponnyer, alltid följa med dem då de red ut, man fick övervaka att mockningen gjordes ordentligt och varje kväll tillbringades i stallet. 
 
 
 
 
Nu har jag inte ens varit ute i stallet på hela veckan och igår åkte tjejerna för första gången helt själv till ridhuset! WOW! 
 
Så nu vet jag att Nora kan köra Ida med en häst till träningen (vill inte lasta två då hon kör än) så länge vi har B-kortsbilen kvar och jag vet att det funkar! Jag vet att Nora kör jättebra och att Ida har koll på varje kurva på vägen till ridhuset och kan påminna Nora om hon glömmer bort sig. Jag vet att det fixar allt själv. De är helt enkelt ganska stora nu! Shit... 
 
Däremot hade Trixie inte riktigt skött sig igår utan hade varit lite stökig med huvudet och dessutom bockat en gång. Något att hålla koll på helt klart! 
Kan ju vara pigghet eftersom hon vilade dagen innan, men jag vill ändå hålla ögonen på det. Sån är jag, det finns alltid något att oroa sig för i mitt liv! 
 

Kommentarer:

1 Katarina:

Åh, jag kommer ihåg hur barnet i stallet där jag var inackorderad gick från att rida sitt jättesnälla gotlandsruss typ bak och fram och inte fick vara i stallet utan att jag (eller hennes mamma) var med till att åka på pay and jumps med en ny d-ponny de köpte för att hon ville börja tävla hoppning och fälttävlan. Tänk vad tiden går fort ändå <3

Svar: Ja, det är verkligen lite läskigt hur snabbt allt går!!
Team Rönnbäck

Kommentera här: