Storhästdebut!

I lördags var det dax för Ida att göra storhästdebut på tävling! 
Vår tanke var att se hur Trixie betedde sig på tävling och vad vi ska fortsätta träna på, och det kändes bra att göra detta på "hemmaplan" dvs slippa resa långt före, även om vi egentligen inte tänkt oss ut på tävlingsbanan före utomhussäsongen . Så därför valde vi att starta lågt, hoppa kan hon, det vet vi redan, men vår plan är och har varit att hålla oss lågt hela vintern. 
 
På lördagen så var första start 15.30. Vi var där i god tid och gick banan men sen hände något med tiden vilket gjorde att Mona ringde och efterlyste oss till framhoppningen. Detta har inte hänt på sisådär 6-7 år, sist var i Timrå på B-ponny... 

Men bästa tränaren var och väntade på oss på framhoppningen och hjälpte Ida och var moraliskt stöd åt mamman, som var lika nervöst som om det vore ett SM.. 
 
(null)
 
 
Men jag hade verkligen ingenting att vara nervös för! Trixe var mjuk och lugn på framhoppningen och även inne på banan. Hon brydde sig varken om folket på läktaren eller högtalare eller konstiga hinder, utan hoppade allt snällt och duktigt! Världens bästa häst helt enkelt!!! Så fin lila rosett redan i första starten, och det på en ganska knepig bana för att vara 90 cm! 
(null)
 
 
På lördagen började tävlingarna kl 8 på morgonen varpå Sussi tyckte att det var galenskap och att vi skulle byta till 1 meter avd B i stället, vilket gjorde att Ida hoppade 9.30, dvs en betydligt trevligare tid! Däremot var vi där strax efter 8 eftersom det bara var 10 minuters paus mellan klasserna pga att det var samma bana och det är ju en fördel att hinna gå banan en sväng iaf. 
 
Trixie var betydligt mer på hugget dag två och det blev ju inte bättre av att hon fick en häst som bockade bakom hindret efter att de hoppat räcket. Trixie har ju inga som helst problem med hinder, men däremot är hon lite mötesskygg och gillar inte hästar som bockar och bråkar runt sig . 
 
Så på banan var hon lite mer på och överhoppade sig lite, så Ida fastnade i handen i några avridningar. Men själva banan var inga problem, utan de tog sig genom banan felfritt även dag 2 och fick ännu en fin lila rosett! 
 
 
 
(null)
 
Så sammantaget en duktig häst, en duktig ryttare, en duktig tränare och en nervös mamma, det är inte illa det inte ;) !!
 
 

Kommentera här: