0

Så avslutar vi 2018

I storm och snöfall for vi till Peka för ett sista pass för året i deras fina ridhus.

Ida körde intervaller med Frans, som ser superfin ut, och jag longerade Trixie, som var avslappnad och jättefin som alltid.

Nu tackar vi Stall Peka, Idas alla fantastiska tränare; Micke, Susanne, Kerstin och Lena och självklart också alla våra andra vänner för 2018 och ser fram emot ett nytt år, med massa nya utmaningar! 
(null)

0

Nyttjar de sista dagarna

Eftersom vi kommer att ha anläggningskort på Hippo nästa år, så kommer vi i alla fall inte ha anläggningskort på peka i januari, sedan får vi se hur vi gör. Detta gör att vi verkligen försöker vara där så mycket som möjligt för att verkligen tanka av den goda stämningen och lyxen av att vara i stort sett ensam varje gång i deras fina ridhus. 
 
Igår var vi där med efter 16, då hoppnings är tillåtet. Vi började med att hoppa Frans och var då helt ensamma. Vi byggde en linje med 4 galoppsprång mellan räcke och oxer, ett räcke ur kurva och ett sockerbitshinder på volten. Avståndet på linjerna vare lite långt för att Ida skulle få träna på att galoppera honom framåt, vilket hon fått i läxa av Kerstin. Och han älskar det verkligen, så pass att han ibland bjuder på ett litet bocksprång efter landningen. 
 
Men han var superfin och även om de inte hoppade högre än 110 så gav det en jättefin känsla och Ida ser fram emot att komma igång med träningen om ett par veckor! Förhoppningsvis blir det även markarbetesträning för Kerstin två dagar nästa vecka! 
 
 
När det var Trixies tur var vi inte längre ensamma vilket skapade en väldigt spänd häst. Hon blir både mötesskygg och ljudkänslig då hon inte är 100% i gång, vilket hon också var igår. Men hon fick i alla fall trava upphöjda bommar vilket hon gjorde med bravur! 
 
Vår plan är att bara rida henne i januari för att sedan börja hoppa henne mer och mer och hoppas att hon då hunnit bygga lite mer ryggmuskler och lagt på sig lite och att magsåren läkt helt då. Hon ser väldigt fin ut och känns också väldigt bra, så vi trappar upp hela tiden men gör det långsamt. 
 
Imorgon är det sista dagen på året och jag och ida ska en sväng till Peka. Tanken är att longera trixie, eftersom jag tänker att det kommer att vara svårt att göra det mer nu, eftersom det alltid är trångt på Hippo och då tycker i alla fall jag att det är korkat att ta upp den extra platsen som longering gör. 
0

Hejdå Stöcke PF

Under vintern har ett beslut vuxit fram, ett  beslut som långt ifrån har varit lätt att ta. 
Efter 8 år i Stöcke PF är det dax för ett nytt kapitel i våra liv, att byta förening. 
Självklart är det absolut ingen osämja eller annat groll som ligger bakom vårt beslut, utan ett mer praktiskt beslut gällande framförallt träningsmöjligheter. 
 
Men det är tufft, vi har varit en del av Stöcke PF otroligt länge, tjejerna har ju mer eller mindre vuxit upp i föreningen. Ida har tävlat halva sitt liv för Stöcke PF. 

Vi har fått uppleva så otroligt mycket tillsammans med familjen Hamberg/Eriksson och självklart även de andra familjerna som varit med i klubben under åren. Vi har sett familjer komma och gå, ryttare som har utvecklats i stormfart under Susannes ledning, barn som mognat som både ryttare och individer och som fostrats i bästa Stöcke-anda. Något som verkligen ger barn och ungdomar de bästa förutsättningarna för att lyckas, både inom ridningen men även en grund för allt annat i livet. 
 
Vi har fått uppleva träningar i snöstorm, regnkaos och storm, dagar då det stormat, haglat och regnat både på tvären och ledden, träningar i gassande solsken vackra sommarkvällar som avslutats med en stunds surrande på altanen, träningar i olika ridhus på vintern, clinics som inspirerat och motiverat och massa tävlingar där vi umgåtts lika mycket som vi har tävlat, där vi har haft fantastiskt kul och stöttat varandra i med- och motgång och där vi hittat på mycket tokigheter och roligheter. Vi har tränat valborgsmässoafton, juldagar, nyårsdagar och varje år firat påsken i Sundsvall på tävlingar tillsammans.
 
Vi har fått tävla individuellt och i massa olika lag, självklart ibland även med mindre bra resultat, men vi har fått vara med och ta föreningens elitlag till Strömsholm två år i rad och väl där har vi fått ta brons tillsammans i Ponnyallsvenskan. Vi har varit med och vunnit division 1 och 2 ett flertal gånger och tagit hem Norrlandsmästerskap, distriksmästerskap och varit med på galna Klubbmästerskap och massa annat kul. Och vi har fått göra det tillsammans med alla otroliga människor i föreningen! 
 
Vi har haft järngängskvällar med glögg och mys, vi har firat nyår ihop, åkt hundspann och vi har bowlat och åkt på Gröna Lund, vi har haft tårtkalas, vi har haft arbetsdagar där vi spikat och hamrat och borrat ner staket och rivit cafeterior, vi har ordnat fantastiska nationella tävlingar likaväl som små pay and jump. Och vad vi än har gjort så har vi haft lika kul tillsammans! 
 
Stöcke är den mest fantastiska föreningen som finns och människorna bakom föreningen är underbara. Under dessa år har familjen Hamberg/Eriksson blivit som en självklar del i vår familj vilket gör att det är otroligt tufft att ta det här klivet. Men nu är det dax, dax för en förändring för att spetsa till träningsmöjligheten för storhästarna ett snäpp. 
Och det kommer säkert bli jättebra, men det kommer inte att bli samma sak som i Stöcke PF.
 
Och som Susanne sa när jag berättade om klubbytet, vi ska ju ingenstans. Vi finns här och vi kommer att ses och umgås massor. Men det kommer absolut inte att bli detsamma, vi kommer inte längre vara en självklar del av denna fantastiska förening längre.
 
Så tusen, miljoners tack till Susanne, Mona, Kicki och Lennart för alla dessa fantastiska år!
Vi är så otroligt tacksamma för att vi fått vara en del av Stöcke Ponnyförening och för all kunskap, all hjälp och allt stöd vi fått från er och vi är framförallt tacksamma för att vi fått lära känna er och fått kalla er för våra vänner. 

All vår kärlek till er! 
Första träningen i Stöcke 111219, Ida på sin Munsboro Denny Boy

Träning 2011, Nora & Maggie
 
Tävling i Sikeå 2012 där Stöcke delade på alla rosetter
 
2012, den perfekta avslutning på en träning, att skritta ut tillsammans med sina kompisar! 
 
2012, sedvanligt fika på altanen efter träning!
 
Norrlandsmästerskap 2012, att vinna är inte det viktigaste (men det gjorde vi ändå), det viktigaste är att vara galnast ;) !
 
 
 
 3 av 4 ur finaste familjen! 
 
 
Totalseger DIV 1 2013, efter att ha vunnit alla tre omgångarna!
 
Gröna Lund 2013, vilken annan tränare tar med sig kidsen på Blå tåget?! 
 
Träning i blöta 2014, både hästar och ungar har lärt sig att det finns inget dåligt väder!
 
Lagseger Lycksele 2014, självklart är den rosa flaggan med! 
 
Klubbmästerskap 2014, ett av många som vi fått vara med om!
 
DM 2014, där Stöcke PF tog hem guldmedaljerna i samtliga kategorier! 
 
 
 
Arbetsdag 2015, jag tror att staketet nästan sitter kvar... 

Gagnef 2015. Tävlingen som gjorde att Stöckeryttarna gärna inte åker dit igen men som vanligt hade vi lika kul tillsammans!
 
 
 
 
Fantastiska, underbara Susanne Vännäs 2016
 
Strategier tas fram, Vännäs 2016 
 
 Vi tog oss hela vägen till Strömsholm 2016!
 
Bästa gänget fixar SM-brons 2016! Nyckeln till framgång? Ett sammansvetsat lag med världens bästa laganda och självklart bästa tränaren! 
 
Bästa gänget fixade en plats till Strömsholm även 2017!
 
 
Hemmatävling 2017. Inte bara tjejerna har lärt sig massor av åren i Stöcke, Mathias som 2011 inte visste vad en oxer var, fixar numera banchefsjobbet galant! 
 
Susanne fixar storhästframhoppning med bravur då Ida och Trixie gör tävlingsdebut 2018
 
2018, tänk att Sussi funnits där för Ida hela vägen från trög B-ponny till Rolls Royce Storhäst 💗!
Tusen miljoners tack för att du alltid varit bästa stödet, mentorn, tränaren och vännen, vad skulle vi vara utan dig 💗?!