0

Tävlingsdag 2

Även tävlingsdag 2 blev en bra dag, med två bra rundor att lägga på erfarenhetskontot!

Eftersom Skellefteå älskade A0/A0 i helgen så bjöd både LAn och MSVBn på långa banor. 13 hinder, med två kombinationer gav 15 språng och mycket långa vägar. Väl häftigt att ha två sådana efter varandra i de högsta klasserna!

Polo fick gå ut i LA eftersom vi inte mäktade med två ponnyer i samma klass och det var för väl, för efter lunch drabbades jag av en förlamande trötthet. Det märks att man inte är van vid meetings än i år, för två nätter på bortaplan tog helt enkelt knäcken på mig, och då hade jag ändå sovit helt ok (för att vara jag alltså...).

Grunden såg klockren ut och han såg superfin ut över lag! I kombinationen i omhoppningen tänkte dock Ida att han skulle kliva av stort, vilket inte han tänkte, så det blev ett ordentligt missförstånd och ett stopp eftersom Ida blev knockad av Polos hals. Underbommen for snett, men det märkte varken banpersonal eller domare, så hon fick ändå inget "vänta". Från läktaren var jag säker på att hon skulle avbryta eftersom det syntes hon ont hon fick, men Ida avbröt inte utan fortsatte. Dock plockade de en bom och fick ett tidsfel pga stoppet, men vad gör det.

Ida hade superont men inget brutet och inget blodvite och till skillnad från när Torkel knockade henne i en LA i somras, så hade hon fullt koll efteråt (när hon blev knockad i somras och utgick visste hon efteråt inte hur hon hade kommit ut från banan...) så det gick ändå bra. Men väldigt skönt att hon bara hade en ponny i klassen!

Till MSVBn kändes Smoky lite stel då Ida började rida, men det försvann fort och han hoppade bra, precis som dagen innan. Nu hade vi också koll på att det tog väldigt lång tid mellan kategorierna, så vi gick inte från framhoppningen förrän de precis ropade in dem. På lördagen gick vi in som man brukar, typ då prisutdelningen var klar, varpå Polo (som alltid startade först) alltid fick vänta länge, vilket mest troligt var anledningen till rivningarna på ettan.

Grunden såg riktigt bra ut och precis som dagen innan såg det enkelt ut. Sista hindret kom de dock fel på och hon fick trycka på honom för att de skulle nå över (var en ganska bred trippel), vilket gjorde att hon inte fick tillbaka honom till nästa hinder, som var ett räcke. Sen rev de även något hinder på vägen (ingen stor rivning) och på sista kombinationen rev de in eftersom underlaget släppte i svängen och han inte hann upp. Men de var ordentligt trötta bägge två då de kom ut, så det var helt enkelt ork som fattades för att kunna orka genom den långa, långa banan. För mig som stod på sidan och så, kändes det som att den aldrig tog slut!


Men jag är verkligen jättenöjd över både ponnyer och ryttarinan i helgen! Ida har tagit ett kliv fram i sin ridning och i sitt mod och tycker inte ens att MSVB känns högt längre, utan de hoppar runt där som om det vore en lokal LC! Så himla kul att se! Så vi fortsätter nöta styrka och kondition nu inför nästa nationella, som även är omgång 1 i årets elit! Spännande!

Hemresan var mörk och tung och sen och jag var dödstrött då vi äntligen var hemma. Är alldeles för bortskämd med att aldrig köra, så nästa gång måste Mathias faktiskt ta och följa med! För hur kul Ida och jag än haft i helgen, så saknade vi resten av familjen!