En stor sorg

Ibland känner jag att det skulle vara skönast och bäst att inte ha några husdjur, utan bara bry sig om oss själva och slippa de ekonomiska problemen och den känslormässiga bergochdalbana som det innebär.
Men framförallt att få slippa den frukansvärda sorg som det innebär då de lämnar oss. 
 
Att Torkel fick lämna oss alldeles för tidigt var ett fruktansvärt beslut att ta, och samtidigt det enda och mest oegoistiska beslut vi kunde ta. Men det gör inte det lättare vill jag lova. Många tårar har fällts hos oss under sensommaren och framförallt de sista dagarna och sorgen har varit som ett stort svart hål.
Och detta trots att vi inte kunde göra något annat utan tog beslutet för hans bästa. 
 
Och ändå tvivlade jag på att vi tagit rätt beslut, trots att två veterinärer sagt att den var det enda beslutet vi kunde ta och fast att försäkringsbolaget godkände utdömningen på en gång. Och vi har verkligen försökt få honom att läka. Men det har inte gått. 
 
Skadan kom antingen för länge sedan redan då han bodde på Irland eller så kom den då när han blev halt i maj 2015. Det kommer vi aldrig få veta. Prognosen var dålig redan 2015, men eftersom han blev ohalt och var ohalt 8 månader så trodde veterinären att det skulle hålla och att det inte skulle gå upp igen. Men sedan kom och gick småhältorna och nu i juni blev han superhalt, t.o.m på rakt spår i skritt. och trots 3 månaders vila så var han fortfarande halt. 
 
Det som också gör det så svårt är att vi aldrig fick en ordentlig diagnos. Ligament/senskada i hoven är den skrivna diagnosen, men den har bara kunnat ställas på symtom, för varken upprepade röntgen eller UL har visat något. Och alla veterinärer har avrått oss från MR eftersom det inte täcks av försäkringen och bara visar det egentliga felet. För sådana skador i hovarna kan man inte göra något åt utan det är bara vila som gäller. Och vilat har han gjort, men skadan har återkommit så fort vi satt igång honom igen. Nu blev han inte heller längre ohalt av vila och dessutom såg man på hela honom att han hade ont. Sista månaden blev det en helt annat häst, en häst utan gnista i ögonen och som mest bara stod still i hagen. 
 
Så ja, förnuftet vet att beslutet var det enda, men det gör det inte enklare i hjärtat för det. Och det är så tomt, så tomt utan honom och vi saknar honom så otroligt mycket. 
 
Vi glädjs självklart över de 3,5 år vi fick ha honom hos oss och vi vet att han hade det bra hos oss och Ida ska vara otroligt stolt över den utveckligen han gjorde hos oss och hur fin och välskött han alltid var.
Världens finaste lilla kille <3 !
Enda tävlingen i år och den sista tillsammans <3 .
Foto: Jennie Börs Fotografi
 
 
 
 
 
 
 
 

Sitsträning och massage

I lördags fick Ida skritta en timma med polo barbacka, endast med full fokus på sin egen sits och position på hästen. Skittråkigt tyckte Polo, som nästan somnade, supernyttigt tyckte jag och Ida! Idas höger fot har en tendens att peka utåt, vilket i sin tur leder till att hon hamnar med lite mer tyngd åt vänster (eller om det är att hon sitter lite till vänster som gör att foten pekar ut, hönan och ägget...). Och när hon hamnar lite snett så viker hon sig i midjan för att kompensera. 

Så detta jobbade vi med och det var stor skillnad i början och i slutet! 

 
Igår fortsatte vi sitsträningen, men nu med sadel. Blir lite väl tråkigt att bara skritta runt runt varje dag, bättre att lägga in två sådana pass utspridda på veckan! 
 
Igår jobbade vi först med galoppen. Polo blir väldigt studsig och på i galoppen, helst om det står hinder framme, vilket det typ alltid gör hos oss. Men med fokus på stadig hand, foten pekandes rakt fram, rakare position och kedjan på bettet lite mer spänd, så kunde han jobba bra i galoppen och han var så duktig att vi avslutade med att hoppa ett lågt räcke. Samma fokus även där, positionen i sadeln och jobba honom runt innerskänkeln. Och de var superduktiga och det såg jättefint ut i slutet! Toppen! 
 
 
 
Killarna har ju nya massage/stretchingscheman och Polo har en superbra övning för att stärka muskler och samtidigt stretcha ryggen. Ida står bakom honom (rekomenderas kanske inte för bakskygga hästar..) och lägger bara kropsvikten mot. Funkar jättebra!
 
 
 
Smoky har tagit det lugnt i veckan som varit efter att Anna varit hos oss. Vi har kört vår massagemaskin, som jobbar med vibrationer vilket är bra i sådana här fall och även masserat enligt schema, och han är betydligt mer nöjd nu. Första dagen visade han stort obehag och nu står han nästan och sover. Skönt med framsteg! 
 
Igår fick han också lite snabbpedikyr eftersom Ida tyckte att han hade en lös sko. Snälla Håkan kom och sömmade om honom då han paserade oss mellan två andra hästar. Så skönt att ha ett bra team kring sig!!
 
Den här veckan ska Polo jobba vidare som i veckan och Smoky börja ridas som vanligt igen. I helgen blir det dessvärre vila, vi ska iväg på släktträff och lillasyster passar odjuren :) !