Upp som en sol, ned som en pannkaka

Ida och Smoky har ju gått som på räls hela året och egentligen aldrig haft något bakslag. Men alla ni som känner Smoky vet hur känslig han är och hur lite som behövs för att bakslaget ska komma.
Och igår kom det.

Som tur var var det "bara" Micke-träning och inte på tävling, men det var ändå väldigt jobbigt för stackars Ida.

Vi bytte till bett igår eftersom det kan behöva inför utomhussäsongen och mest troligt var det det som var problemet för han sköt ut vänster bogen och sprang på sidan av hindret gång på gång! Och när
vi kom hem och stretchade var han jätteovillig att stretcha den bogen, något han inte varit på länge.

Inför dagens träning hoppas jag verkligen vi fått ordning på problemet och att han går som vanligt igen. Annars blir jag väldigt nervös...

Det var iaf en vacker himmel då vi åkte hem från träningen igår!

Vägrar dock i sten att lägga ut bild på dagens väder för då jag gick ut och släppte ut hästarna möttes jag av en vit värld.. April, vik hädan!

Foder-irritation!

När vi hämtade hö senast fick vi av två olika partier. Vet faktiskt inte om det kom från två olika skördar eller två olika marker och vid första anblicken såg det ut att skilja väldigt lite åt i värdena. 

Men då jag började räkna på det så gör det mig helsnurrig!! Det ligger lägre i energi och torrsubstans och högre i kalcium och magnesium och protein (vilket är bra med tanke på hur vi haft det tidigare)
Och det är helt hopplöst att räkna på och det blir absolut inte samma som tidigare! Jag blir lätt gråhårig av detta!!
 
Den enda som får ligga kvar på samma foderstat är Smoky, för han får redan extra energi över fällningen. Däremot ska vi dra ner proteinet nu mellan fällningsperioderna. Polo däremot får för lite energi genom fodret, vilket jag inte märkte ett dugg av igår då jag då jag fick den briljanta idén att ta med honom på en promenad eftersom Ida var sjuk och inte kunde rida igår. 
 
Ingen hade berättat för Polo att han får för lite energi för han betedde sig som en bulldozer... Innan vi ens hade kommit till brevlådan hade han haft uppvisning tre gånger och på hemväg tyckte han att han skulle preja ner mig i diket eftersom jag inte gick fort nog. Tror inte han får följa med mig på promenad någon fler gång... Tur att han är söt!
 
I helgen är det Micke-träning för Ida och Smoky lördag och söndag, vilket blir kul! Hoppas att Ida orkar rida genom Smoky ordentligt idag, annars misstänker jag att även han blir en bulldozer! Hon ska testa att hoppa honom på bett igen nu, eftersom det är svårt att rama in och få genom halvhalterna på hackamore. Men vi får se hur det funkar, Ida är ju en hackamore-tjej ;) 
 
April har ju varit en månad med 100% aprilväder. Det har varit snö, hagel, regn och sol om vartannat, ibland alla varianter under samma timma. Så ridbanan är fortfarande ganska blöt på sina ställen. men om man tittar på prognosen, så känns det faktiskt som att maj kommer med värmen, vilket vi är väldigt tacksamma för!!
 
 
 
 
 
 
 

Ryttareliten

Igår blev det nästan semester för Ida i stallet då hon bara red två ponnyer, Smoky och Polo. Greta hade en lös framsko, som Mathias förhoppningsvis kan slå fast ikväll och när jag kom hem blrjade det blåsa och snöa och Torkel är som sagt lite känslig för sånt just nu, så han fick helt sonika vila. 
 
Istället fick vi en tidig kväll i tv-soffan och då program-tablån var helt kass kom Nora med det briljanta förslaget att vi skulle se två avsnitt av Ryttareliten, som vi hade sparade på vårt minneskort i TV-boxen. Så så blev det!
 
 
Och ja, serien är fortfarande lika bra och aktuell, tre år senare, men man slås också av vad fort det går upp och ner inom den här sporten. Lisen, som var på uppgång då, sålde sin stjärnhäst, fick sedan barn och tävlar ingenting alls nu. Peder, som nästan var lite i skymundan då är nu i absoluta världseliten. Daniel, som var på väg upp, syns nästan inte längre och Alexander som var på väg upp har både toppat och dalat. När det gäller dressyrryttarna Charlotta och Rasmus, måste jag tyvärr medge att jag inte har någon koll alls om... 

Det blir så otroligt tydligt att du inte är bättre än din bästa häst i den här sporten. Fort händer något, hästen blir halt eller såld, och så får du börja på nytt igen. I vilken annan sport som helst har du bara din egen prestation och hälsa att ta hänsyn till, men här är det typ 50/50 häst och ryttare. 
 
Men självklart är det mycket ryttarens förtjänst när det går bra, ju bättre ryttare man är desto fortare går det att nå toppen igen med en ny häst. Och hur bra än hästen är, så kräver de bra hästarna alltid en bra ryttare för att prestera. Den bra hästen är ju också den svåra hästen. Lisen förklarar det ganska bra i serien, att en häst med mycket blod är ungefär som en avancerad sportbil, kan man inte köra den hamnar man fort i diket. Ligger mycket i det!